I fredags var jag som sagt barnvakt och nu ska jag berätta hur det gick till. I mitt huvud hade jag ett vackert scenario om hur roligt och enkelt det skulle gå och vi tre skulle se oss själva i framtiden. Jag hoppades om att få en romantisk familjebild framför mig med en liten bebis i bilden. Ja, så det gick det verkligen inte till. Sanningen är att det inte alls gick så bra som vi hade hoppats på. För det första är bebisen 10 månader och lämnade sin mamma första gången. För det andra så är han tydligen rädd för killar (det är vad hon sa). När föräldrarna lämnade Gianni (bebisen) så var situationen helt ok, jag tror inte ens att han märkte att mamman och pappan var borta. Vi lekte i en halvtimme och jag tänkte att jag börjar med middagen när Hubbz kommer hem.

Så fort Hubbz kom hem så gick det hela inte alls som vi trodde. Han fick helt enkelt panik av min älskade man och grät som om han sett ett spöke. Det var även då kan började kolla sig omkring och fattade att mamma och pappa var borta. Jag tror att hade Hubbz varit där från början så hade han säkert inte gråtit. Efter denna stund kunde inte min söte man vara med oss och jag kunde inte lämna Gianni en sekund annars så började han gråta. Han mamma sa att min man skulle leka lite med honom så skulle han vänja sig, men det funkade inte. Jag har träffat Gianni många fler gånger än min man så jag vet inte om det var det som var problemet.

Till slut kom vi överens att sitta i olika rum och han kom in lite då och då men då blev det kaos helt plötsligt. Jag kunde inte laga maten, för han blev rädd när jag lämnade honom och jag fick dåligt samvete av att höra honom gråta. Så det sluta med att jag inte åt min middag och lekte med honom tills hans föräldrar kom och hämta honom. Min man kom in på slutet för att titta om vi levde för att jag försökte sova med honom och han bara skrattade åt mig eftersom mitt hår stack ut åt alla håll och jag var helt slut efter 4 timmar. Hmm...Undrar om jag blir en bra mamma?

Jag älskar barn och jag har varit redo hela livet att bli mamma och självklart är det en annan sak när man har egna barn och jag tror inte de skriker varje gång de ser min man hehe. Jag fick sån himla dåligt samvete att han fick sitta själv i ett rum, men vi kom inte på någon annan lösning och jag ville inte ringa föräldrarna när de äntligen hade en mysig stund för sig själva. Men jag känner massor massor massor respekt till mina älskade vänner som är mammor och tycker att ni alla är helt fantastiska. Även om jag och Gianni hade en jättemysig stund när min stackars man fick sitta själv i sovrummet så har jag insett att jag ska vänta lite och få i ordning mitt liv innan jag ger 100 % av mig själv till någon annan, så det var min fredag.

Resten av helgen har varit ganska lugn, jag trättade bilen för hand och höll på frysa ihjäl mig, men den skrek för att den var så smutsig och min andra halva INSISTERADE att vi skulle skippa automat tvätt. Sedan åt vi lunch hemma hos mina svärföräldrar och på kvällen hyrde vi filmen "Ides of March" som var himla bra och jag tycker att ni ska se den. Idag åt vi brunch på en klassisk amerikansk diner eftersom jag tjatat om att få gå till en diner rätt länge. Det var så mysigt och det verkade vara otroligt populärt att äta brunch här, för att kön var mil lång men det gick snabbt att få sittplatser. Sedan satte vi oss på en Starbucks och min man hjälpte mig hitta tjänster att söka. När vi väl skulle lämna tillbaka filmen, hyrde vi "Bad teacher" med Camron Diaz och jag skratta massor (se den). 

Vi har egentligen inte gjort något speciellt, men det är skönt ibland och nu ska jag försöka planera min vecka och samtidigt få lite skönhetssömn. Natti natt