Jag läser mina sista sidor av "Best of me" och den är verkligen sorglig och man blir nästan deppig men samtidigt så är den vacker och så romantisk. Min pappa berättade även något lite sorgligt häromdagen om en historia som han upplede i Indien. Mina föräldrar ska nämligen på semester till Goa och Mumbai i Indien och jag frågade pappa om han hade varit där innan och han sa att han hade rest själv till Mumbai innan när han var yngre. 

Anledningen till att han åkte till Mumbai var på grund av att han hade flyttat till Sverige några år innan och saknade min farmor. Han kunde inte åka tillbaka till hemlandet på grund av pappersarbete som var för komplicerat. Pappa ville verkligen träffa min farmor och hans två kusiner från Bangladesh föreslog att han skulle åka till Mumbai och att de kunde ta med henne dit. Min farmor ville se Mumbai och andra ställen ändå. 

Men på den tiden fanns det inga mobiler och jag vet inte hur folk klarade sig, men det var meningen att pappa skulle ringa till hans kusiner när han anlände till Indien för att ge kusinerna adressen till hotellet och då skulle de bestämma en plats de skulle träffas vid. Men när pappas samtal kom fram visade det sig att hans kusiner och min farmor redan lämnat Bangadesh några dagar innan, utan att ens ta reda på vart de skulle träffas (oh noooo). Så stackars pappa, fick åka runt hela Mumbai och andra ställen i hopp om att de skulle hitta varandra, men de träffades aldrig och han fick aldrig se min farmor (tydligen hade min farmor gråtit hela resan). I efterhand fick han veta att de hade vart på samma platser men vid olika tillfällen, vilken otur.