Mitt liv är en levande bergochdalbana, ena sekunden fantastisk och ibland inte allt så uppiggande. Men så är väl livet för många, inte alla men många. Igår var jag på Banana Republic för att köpa en sak och i kön tjatade damen att jag skulle skaffa mig ett klubbkort och jag ville verkligen inte, men hon sa att det var gratis och att jag skulle få 15 % rabatt om jag blev medlem. Så jag sa JA JA JA och väntade medan hon tog alla uppgifter och sedan hade jag ju inget amerikansk ID kort och inget creditkort, så hon kollade lite konstigt på mig och till slut skrek hon, you have been denied. Jag skämdes ihjäl, var hon tvungen att skrika det framför alla. Jag kände mig lite krängt helt enkelt, nu har jag bott när sedan April och jag kan inte ens skaffa mig ett bonuskort. 

Så idag var jag inte på topp och mådde inte alls bra hela dagen, inte bara av den händesen men över att inte hittat ett fast jobb och en fast trygghet. Jag tappade motivationen för allt och kunde inte komma på hur jag skulle få tillbaka den. Det är lätt att gräva ner sig, men inte lika lätt att klättra upp. Så när jag kom hem från jobbet grävde jag ner mig i sängen och låg där en bra stund innan min make tvingade mig ut på en jogging runda och hela kroppen bara sa: JAG ORKAR INTE. Men när vi väl kom ut och jag insåg att det inte alls var så kallt som jag trodde så var det helt fantastiskt. Det var som att jag fick tillbaka alla krafter som jag förlorat under dagen. Träningen hjälper mot mycket kan jag lova, men det gäller att variera den annars blir det tråkigt.

Jag saknar verkligen min moder och fader och broder. Ta vara på familjen, en dag är man många mil ifrån dem och då kan man inte krama dem.