Jag har haft en sån himla bra helg med min man, i fredags gjorde vi inget speciellt. Vi var bara hemma och laddade upp batterierna inför helgen och jag gick en lååååång promenad by myself i det härliga vädret. Jag har som sagt lärt mig att lyssna på min kropp som måste återhämta sig av all joggning, jag börjar märka på mina knän. 

Men på lördags morgon vaknade vi upp till en härlig solig dag och jag var beredd på att springa på samma spår som vi hade sprungit några dagar tidigare och då gick det ju inte så himla bra. I lördags gick det betydligt bättre och jag var fullt motiverad och kroppen var utvilad av att inte ha sprungit i två dagar, jag fokuserade istället på att styrketräna och gå promenader för att inte slita ut mina knän. 

Jag tänkte springa 6 miles som är mitt mål, men bestämde mig innan rundan att satsa på 5 mile (engelska mil) och till min förvåning klarade av det. Det enda jobbiga är att det blir lite uppförsbacke på vägen hem, men den känslan man får efter springningen gör att alla andra problem i huvudet känns små. Bästa terapi och mediation som verkligen fungerar på mig. De år de få gånger jag känner mig stolt över mig själv :)