Min baba jaan (älskade pappa) han gjorde mycket för mig. Jag är väldigt öppen med sin kärlek och offrar allt för oss och han har en sådan karismatisk karaktär som jag inte sett hos många människor. Han lever ett enkelt liv men är mycket lycklig med det han har. Jag är väldigt olik honom på det sättet då jag drömmer om massa materialistiska saker. Min fader han behöver inte mycket för att vara lycklig. Jag saknar honom hela tiden så jag kom och tänka på ett minne av honom som jag ville dela med mig. 

En gång när jag var i Uppsala så åkte jag hem till Stockholm då jag hade jobb på måndag morgon och när jag hade kommit tillbaka till min lägenhet så insåg jag att jag glömt hela min sminkväska i Uppsala. Jag ville skjuta mig själv i huvudet men försökte komma på en lösning. Jag tänkte på alla vänner som bodde nära mig för att åka dit och låna något. Nu tänker ni säkert; OMG kan hon inte gå till jobbet utan smink. SVAR: NEJ! Folk skulle tro att jag var sjuk eller något så jag har inte självförtroendet att gå till jobbet helt osminkad. Jag kan gå med mindre smink, men att gå helt utan är som att vara naken. 

Efter en stund ringer min pappa mig och nämner att jag glömt min sminkväska. Jag gnällde lite över att jag är ett pucko och att det är så typiskt mig, men att jag skulle hitta en lösning och köpa lite smink under veckan. Jag kunde ju klara mig en vecka. Men min älskade fader sa att han skulle komma och lämna väskan hos mig. Jag sa givetvis nej då jag inte vill att han ska komma ändå till mig för denna lilla grej, men han insisterade och sa." Jag vet att det betyder mycket för dig och då betyder det mycket för mig. Jag blir bara glad av att få träffa dig lite mer idag."

Det kanske inte låter som världens grej, men jag kan fortfarande inte glömma det han sa till mig och är tacksam över att ha en sådan fin pappa som räddade sin dotter med lite smink :)