I alla fall det ordnade sig när hennes pappa kom och jag beslöt mig för att ställa mig i kön eftersom jag vet att jag har ett eget test snart. Detta var mitt problem: Jag måste ta om hela mitt körkort här, så min man har försökt ringa och boka en tid eftersom det inte gick att genomföra detta via nätet. Jag minns att han sa i mitten av december att han hade bokat en tid åt mig, men ingen av oss har lyckats skriva ner detta någonstans (jag = pucko). I alla fall, det måste ju finnas registrerat någonstans på deras databas (men icke sa nicke). Både jag och min man har ringt flera flera gånger men vi får aldrig några vettigt svar. Så min man förslog att jag skulle fråga dem direkt idag eftersom jag ändå var där. Jag fick vänta en timme på kö och när jag istället reste mig upp för att fråga en annan kvinna som verkade ledig så sa hon: No maam, I can't check the date for you, cause then I need Internet and she is only one with Internet. Jag får panik av att tänka att det sådant stort kontor och det är bara en person som hade tillgång till internet. Oh well....

Så jag satt kvar tills det var min tur och det var då min huvudvärk började. Hon kunde inte hitta min bokning och jag visade alla mina papper, men jag vet att vi pratade med kvinnan i telefon och jag är hundra procent säker att vi bokade in ett datum och hon gav oss ett datum. Hon tog mitt amerikanske person nummer men deras system är nog från 1800-talet.

Jag orkade inte bråka och frågade om jag kunde få boka om igen, men då säger hon att jag måste komma in och göra teorin först och sen kan jag få boka. (Huvudvärken blir värre...snart migrän) Såhär ligger det till, på telefon frågade jag kvinnan när vi bokade i december, MINST 10 ggr om jag skulle komma in tidigare för att göra teorin, eller om jag kunde göra båda på samma dag. Jag måste vara döv, men jag minns att hon sa at det är bättre att jag gör båda på samma dag. Nu när jag väl satt där så skrattade hon åt mig och sa att man måste göra de på olika dagar (Huvudvärk blev just migrän). Jag orkar inte, så jag sa inget och bestämde mig att vara tyst, gå därifrån, läsa på boken en vecka och göra testet och sedan boka detta eländiga test. En ytterligare sak som hon sa att jag började se svarta prickar var att, jag måte ha med mig minst 2 papper som intygar att jag bor i Maryland och jag visade mina immigration brev som jag fått hem. Hon bekräftade att de inte var giltiga om jag inte hade kuveret kvar till brevet FASTÄN min adress och datum står på dem (kan kan inte andas just nu). Jag har sparat alla mina papper som jag fått de senaste året i en pärm och NEJ jag har inte sparat mina kuvert. Så jag måste hitta på en lösning för att få hem brev till min adress.

Jag satte mig åter på bänken för att vänta på min svägerska. DÅ ska ni veta att vi hade tid 14.20 och kl 17.00 ringde hon mig och sa att jag skulle komma ut. Där satt jag och väntade, timme efter timme och bara analyserade läget. Jag menar, jag förstår inte hur de påstår att hon hade en bokad tid när vi ändå fick vänta så länge på hennes tur. Det var inga roliga minuter och det värsta är ändå att jag måste komma tillbaka hit snart för min tur. Det är som att de har sett till att göra det så jobbigt som möjligt för immigranter att bosätta sig i detta land. Det är bara att bita ihop och börja om från början. En sak som stör mig är att, i detta land kryllar det av fantastisk smarta akademiska studenter, och miljoner av ingenjörer och tekniska människor, men ändå kan de inte hitta bygga en simpelt system för att håla lite koll på saker. Jag är inget geni, men ett säkert bokningssystem kan väl inte vara för jobbigt att skapa, eller? Många många människor är arbetslösa i detta land, så kanske skulle de utvecka lite och skapa lite jobb samt använda alla dessa smarta hjärnor för ett effektivare system. Men vad vet jag,  jag är bara bitter att jag skall behöva gå tillbaka.  

Jag tror att huvudvärken släppte när jag väl kom hem och tog en joggingtur (terapi) och sedan en lååååååååång lång lång varm dusch och sedan myste med en film med mannen, vi såg American Gansters med Denzel Washington. Imorn är det bara att ladda batterierna igen. Jag ska nämligen på en karriärsmässa på min mans gamla Universitet och jag hoppas att det ger något. Just nu vill jag inte tänka på det alls och bara sova i min sköna säng. Natt mina vänner....