Igår firade jag min första Eid i USA. Eid är en stor högtig som min familj alltid firat stort sedan jag var liten. Mina föräldrar tar Eid på största allvar och därav så kommer jag alltid att ta med mig det i framtiden. Jag har många roliga minnen från Eid. Jag saknade min familj och mina vänner och tänkte massor på dem hemma i Sverige. Min mamma gör alltid hennes goda Chicken Roast och jag ÄLSKAR den, så den var saknad. Men framför allt att få krama alla mina vänner och min familj. 

Min första Eid här har varit en härlig upplevelse. För under en månad har det nästan bara handlat om mat, fastän man fastar i en månad, så blir dagens höjdpunkt att sitta ner tillsammans och äta massa mat tillsammans. Det har varit så mysigt att äta middagar tillsammans varje dag. Det händer inte annars kan jag säga, men vi ska försöka bevara lite av den traditionen ibland. 

Efter en månads fastande, så är det dags för den stora matfesten och till det så lagar man mat i flera veckor och hela dagen är det öppet hus. I USA bjuder man hem folk eftersom det är så långt mellan alla ställen här, inte som älskade Uppsala precis :) Vi började dagen med att gå till Moskén och HERREGUD vad det är annorlunda från Sverige. Det var för det första miljoner människor, afrikaner, pakistanier, araber, bengaler u name it och sedan var alla sååååååå uppklädda och hade typ en fest utanför moskén. Jag vart helt chockad men kommer defintivt gå tillbaka nästa år och vara mer uppfixad. 

MAT MAT MAT, det vart så mycket mat under en dag. Allt var hemmagjort utan den kända butterchicken som min man hade beställt. Vi älskade den från bröllopet så vi beställde hem den till igår. Men mitt favoritbord var efterrätterna och självklart bakade jag min marängtårta som dessa amerikaner verkar älska. Jag gjorde en dubbelsats för att det skulle räcka till alla. Jag och min svägerska prövade även på att göra en krämig "Chotpoti" och den var en hit. Jag och hon var själv förvånad över att den smakade som en "Chotpoti" ska göra. Jag kanske kan lära mig bengalisk mat trots allt (Sakta men säkert).

Jag tror att det kom omkring 100 personer om inte mer och jag sprang fram och tillbaka för att vara social ena sekunden och samtidigt hjälpa till i köket, men när de flesta gick hem var det mysigt att sitta ner med dem som var kvar och bara prata shitsnack och njuta av maten. Man äter verkligen hela dagen.

Traditionen är att besöka flera hushåll och äta hos dem, men jag och min man gjorde oss bara i ordning och gick till vår vän Libby och deras hus och slaggade resten av kvällen där. De hade tyvärr drabbats av Irene och hade ingen ström, men det var nästan lite mysigt att sitta på verandan med tända ljus. En bra avslutning på en festlig dag.

Nu ska jag njuta av det bästa.......RESTER!!!!!!!!!!!